linalantto.blogg.se

 Då var den här tävlingssäsongen slut. Jag kan säga att det har gått himla fort, kändes som de var nyss jag var jag satt och skumpade på fyrhjulingen. 

 

Jag började höstträningen med 5 hundar så jag tänkte att de blir ju bra med tanke på att jag ska köra 4-spann för nu skulle jag ju t.o.m ha en reservhund tänkte jag (som jag aldrig haft tidigare säsonger).

Alla hundarna (Power,Perkis, Diezel, Rejsa och Unik) hängde med på träningarna, tyvärr har jag slarvat med anteckningar och minnet är inte så bra så, men Rejsa hade väl det lite jobbigt med distansen och har gått lite halvt på träningarna, Unik tror jag också gick lite ojämt, ibland kunde hon gå jättebra och ibland inte alls. Diezel fick springa med på 1-2 träningar eftersom han börjar bli lite äldre.

Power och Perkis kämpade på som alltid. 

 

Första tävlingarna var i Januari, Kiruna Challenge som är endagars tävlingar varje söndag i januari som sedan räknas ihop. 

Kiruna Challenge #1 startade jag med fullt spann. Power, Unik, Rejsa och Perkis. Allt flöt på utan problem och fick mitt personbästa tid på 9,9 km. 20.12 blev min tid, snabbaste tid bland juniorerna och 3.09 ner till 2an. 

Efter Kiruna Challenge #2 så började hundarna tjorva. Samma hundar och postioner som helgen innan. Skillnaden nu var att Rejsa tyckte det var jättetråkigt att springa så hon sprang och käkade på Perkis och störde honom och när hon inte gjorde det så sprang hon och kollade bak. Är väldigt besviken på mig själv över hur jag skötte situationen då jag blev arg på Rejsa när hon käkade på kompisen, vilket då gjorde att Unik också slutade dra och eftersom hon sprang i led så fick jag flytta bak henne. Trots det så hade vi ändå snabbaste tid, 2.08 ner till 2an.

Till Kiruna Challenge #3 valde jag att lämna Rejsa hemma och bara köra 3 st. Bästa tid igen. 

Kiruna Challenge #4 hade vi massor av strul. Det var kallt och Unik brukar inte dra speciellt bra när de är kallt för då fjyser man ju om tassarna säger Unik, men sockar är nog bland de värsta hon vet att springa i. 

Vi kom inte långt förrän Unik stannade, men fick igång henne igen. Men efter några kilometer så fick jag flytta bak henne och vi förlorade en hel del tid på det så det blev näst bästa tid.

Totalt så vann vi Kiruna Challenge 2016 i Sp4j

 

Nästa tävling var Kiruna Open och dit lånade jag in en jättefin 4-årig tik så att jag skulle få ihop ett 4-spann. 

Dag 1 gick inte alls bra. Unik sprang och bromsade hela vägen, och förutom det så tog hon sig tiden att stanna och skita också. Den andra tiken drog inte så mycket, utan sprang mest bara med. Power och Perkis kämpade på som vanligt. När jag kom i mål så grät jag, allt bara brast. Jag var så less på att aldrig få ihop ett spann som faktiskt drar och jag var väl allmänt less på de mesta. Tårarna fortsatte att rinna hela den kvällen, det låter ju säkert jättefånigt att bryta ihop för en sån sak men jag tror det var känslor som jag har hållt inne som kom upp till ytan.

Men vi fick 2a bästa tid, 14 sekunder till 1a platsen. 

På morgonen dag 2 började jag inse att jag inte hade speciellt långt upp till 1a platsen så trots att jag verkligen inte hade någon lust att ens ställa mig på släden efter dag 1 så kom vi igen. 

Jag plockade bort Unik och körde bara 3 st. Jag hade siktet inställt på 1a platsen och sparkade som en idiot större delen av vägen och vet ni? Jag vann med 2 sekunder.

Den här tävlingen kan jag nästan räkna som säsongens viktigaste tävling för jag hade ett val. Antingen dränka mig i alla negativa tankar eller att slå bort dom ock kämpa. Jag valde det sistnämnda och det gav mig en vinst. Jag bröt ihop och kom igen, något som jag har insett är väldigt viktigt att kunna göra.

 

Jahapp nästa mål då? SM i Gafsele, uttagningstävling till EM i Savalen, helgen efter Kiruna Open, insåg där och då att jag hade 2 hundar och skulle köra 4-spann. Hm...

Som tur fick jag låna två hundar av Taina, enormt tacksam för det. 

Startfältet i 4-spann junior var inte stort. Det var jag och en klubbkompis. Dag 1 så blev Perkis lite trött i slutet vilket gjorde att jag valde att flytta bak honom och sätta fram Power dag 2 och 3 istället. Allt flöt på utan problem och det blev vinst för oss med en marginal på 7 min och 40 sekunder totalt. Det gjorde att vi blev uttagna till EM i Savalen i början på mars. 

 

Mitt mål/dröm har alltid varit sedan jag började med draghundar för 6 år sedan att köra ett stort mästerskap så det kändes väldigt roligt och stort att jag nådde det målet. 

Mitt spann till EM fick se lite annorlunda ut än vad de gjorde på SM eftersom dom hundarna jag lånade skulle åka med som reservhundar till Tainas 8-spann så jag ville inte riskera att behöva starta färre hundar än 4 första dagen så jag fick istället låna Sarek (Greyster) från Gilbert och Daizy (renras vorsteh) från Marielle här i stan. Ett riktigt bra spann. Film från sista träningspasset innan EM hittar ni HÄR

 

Det är ungefär 115 mil ner till Savalen så vi delade upp resan genom att åka ner till Strömsund och sova där och ta resten av resan nästa dag. Vi kom ner dit på onsdagen och spannklasserna skulle först starta på fredag så man trodde att man skulle ha mycket dötid men det kändes som det hände något hela tiden. Boendet var riktigt bra.

Spåren var inte riktigt lika roliga, som gick ut från stadion nån km för att sedan köra på en sjö ytterligare några kilometer och efter det var det riktigt branta backar uppförs, långa var dom också. När man väl kämpat sig uppför alla backar så gick det nerför igen i en s- kurva som inte var kul alls att köra i. Men jag höll mig på benen alla 3 dagar i alla fall. 

På torsdag så märkte vi att Daizy knep med ögonen och då bad vi Anette att kolla på det (inte helt fel att ha en veterinär med i teamet) och hon kom fram till att hon hade ett hål i hornhinnan och kunde därför inte tävla. Där och då rasade allt. Jag har inte tur med hundar och det vet vi, men värst av allt var ju att det var en av mina lånehundar. Det gjorde det hela mycket värre. Jag tappade helt lusten till att tävla. 

Som tur så fick jag låna en hund av klubbkompisen Erica.

Dag 1 gick ingenting som det skulle. Jag hade totalt 3 stopp varav en av dom var på ca 45 sekunder efter att hundarna missade vars spåret gick ner vi skulle ner på sjön och sprang rakt ut i lössnön, något som jag tar på mig helt. Hade jag bromsat så hade det inte hänt. 2 stopp till gjorde att jag blev omkörd av killen som startade efter mig. Jag kom in på en tredje placering, 7 sekunder upp till silvret och 1,26 upp till guldet och killen jag blev omkörd av.

Till dag 2 så möblerade jag bland hundarna och flyttade fram Perkis och satte lånetiken bak. Idag gick det mycket bättre och jag hade rent löp hela vägen, såg fransmannen som startade framför mig större delen av vägen och ungefär 500 meter innan målgång lyckades jag köra om honom. Känslan där och då går inte att beskriva, det kändes som en liten revansch från dag 1. Vi fick dagens snabbaste tid med hela 35 sekunder så jag klättrade upp till silverplatsen och minskade avståndet till guldet. Än var det många sekunder som måste tas in, men ingenting är ju omöjligt och det blev min inställning till dag 3. Även det blev ett rent löp och fick även snabbaste tid med 20 sekunder och tyvärr räckte ju inte det till guldet. Men att ha tagit in en hel minut på två dagars körning känns som en vinst i sig, tyvärr så kostade mina misstag dag 1 mig guldet. Men att jag på ett EM hade snabbast tid 2 dagar när det var tuff konkurrens känns stort. Tyvärr misstänker jag att han som vann använde lite fula knep mot mig sista som gjorde att jag förlorade några sekunder på målsträckan, det känns ju inte kul ifall det är så men jag får ta det som en komplimang- att de kände sig såpass hotade att de var tvungna att göra något mot mig.

Jag åkte inte bara hem från EM med en silvermedalj utan också med en hel del nya erfarenheter och massa nya minnen.

 

Redan nästa helg var det dags för tävling igen. KM på klubben. I brist på hundar så blev det så att jag startade i 2-spann med Power och Perkis. Allt flöt på där med riktigt bra tider, bästa killarna. Tyvärr ensam i min klass, fanns heller inga 2-spann seniorer att jämföra tid med, men vi var snabbare än det snabbaste 3-spannet som körde samma distans, med några sekunder båda dagarna, det är inte fy skam det inte. 

 

Här nånstans så fick hundarna hosta vilket resulterade i att jag inte kunde köra dom på sista tävlingen, Albins Minneslöp. Men jag fick låna Annalenas 4-spann och köra med istället. Riktigt roligt att köra andras hundar också. Vinst där med 15 sekunder.

 

Vill tacka alla för den här säsongen!