Älskade vän
Nu är det två veckorn sen min älskade lilla Ginza har fått somna in.
Ginza är hon som jag räknar som min första egna draghund. Hon var inte en självklar draghund när vi tog henne. Jag hade aldrig sett henne dra med egna ögon, men vi tog henne ändå. Det var många, många träningar hon inte drog hela vägen. Oftast så drog hon bara på tillbaka vägen. Anledningen till det är att hon måste känna sig trygg med dom hundarna hon sprang med. Hon var absolut ingen hund man kunde bara koppla in i ett spann och förvänta sig att hon skulle dra.
Husky blev Ginzas stora trygghet. Tillsammans blev vi ett starkt team, såpass starkt att vi vann 2 utav 3 tävlingar den säsongen. Tyvärr så fick jag inte fler säsonger att utvecklas med mitt superspann när Husky plötsligt lämnade oss.
Ginza blev kvar och fick då bli min motor i mitt nya spann, något hon fixade bra. Vi blev också ett starkt team och det gick riktigt bra på de flesta tävlingar så några vinster lyckades vi skrapa ihop där också.
I början av det här året började vi märka att Ginza inte riktigt orkade med. Ryggens röntgades, halsmandlar togs bort och det blev ingen större skillnad på henne. Sen så hittade dom något i hennes lungor, antingen så var det kronisk bronkit eller tumörer. Det gjorde så att hon inte längre kunde springa i mitt tävlingspann utan blev en aktiv sällskapshund som fick kolla på istället för att springa framför släden.
Ginza har varit min lilla kämpe, för jag tror hon har haft det här i lungorna ett bra tag och ändå, lite mindre än en måndad innan vi hittade det här på henne, gjorde en av våra bästa tävlingar tillsammans.
Vi har upplevt mycket tillsammans, glada och ledsna stunder. Hon fick mig att skratta många gånger, ibland skrattade hon med en. Ginza har alltid verkligen gett sitt bästa, trots att jag kanske varit dum nog att inte alltid inse det. Jag kommer sakna den lilla leende hunden, som alltid ville bli kliad, som aldrig ville ta på sig
halsbandet men som skuttade av glädje varje gång man fick på den.
Tack Ginza för allt du lärt mig och åren vi fick tillsammans.
Nu drar du de stora spannen tillsammans med Husky.
Älskade lilla vän, jag saknar dig.
Nu lever bara mitt superspann kvar i minnet.
