Unik, min bergsget
Nu är det mycket som hänt sen jag skrev sist och ska försöka sammanfatta det i olika inlägg.
Förra måndagen så hade jag och Unik varit på kurs och åkte sen hem och hämtade resten av gänget för vi tänkte rasta dom. När vi kommer dit vi tänkt rasta dom så hinner vi inte ens öppna dörren innan alla 3 flyger ut och full fart bort. Rejsa kom tillbaka efter ungefär en kvart och Perkis efter 40 min och Unik kom inte tillbaka.
Vi åkte då och letade med bilen, inget spår. Ropade och visslade utan resultat. Mamma och pappa var ute och letade nästan hela natten, utan resultat. Jag var hemma och kollade ifall hon kom till dörren, men inte det heller. När mamma sen kom hem på natten så började vi kanske inse att hon kanske inte kommer komma tillbaka, eftersom stället där hon försvann är omringat av djupa stup.
Efter en sömnlös natt så fortsatte vi leta, men vi hade verkligen inget att gå på, bara platsen där de försvann ifrån. Vi pratade med olika medium och alla sa olika saker, hon befinner sig runt hästar, vatten, någon annan sa snårig skog, öppen plats o.s.v och eftersom vi inte hade något att gå på så letade vi självklart där dom sa.
Inget spår heller på tisdagen.
På onsdagen fortsatte sökandet. Fortsätta leta nålen i höstacken. På kvällen sa ett medium att vi ska börja där hon försvann och utgå därifrån. Stället hon försvann ifrån är LKAB's gamla gruva, alltså en massa sten, massa tippar och massa stup.
Jag hade verkligen ångest och en riktigt badfeeling när vi gick upp dit. Upp för alla tippar- väldigt svår terräng första biten. Det är riktigt kusligt där uppe, massa kråkor, gamla brädor som en gång varit trappor eller liknande, gamla vajrar och framförallt djupa stup. Det gör ont att mina hundar varit där...
När vi börjat komma som på baksidan av tipparna hör vi världens skrik, trodde då det var en fågel, men ropade på Unik en gång och då kommer världens ylningar. Springer tillbaka med gråten i halsen och där sitter hon, på en pelare, några meter från där vi står, med djupa stup runt omkring. Gråtandes av lycka ändrades snabbt till panik. Pappa kollade runt och insåg att det inte går att komma varken till Unik, eller att Unik kan komma till oss.
Pappa tänkte då ut en plan, att han ska åka hem och hämta stege och allt möjligt. Men det hade tagit alldeles för lång tid, så mamma ringde 112 och ett gäng brandmän ska komma.
Jag kan med all säkerhet säga att jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Unik försökte hitta ställen för att hoppa över till oss. Skulle hon ha hoppat, hade hon inte varit bland oss längre. Jag skulle aldrig klara av att förlora henne när vi väl hittat henne.
Efter världens längsta minuter kommer brandmännen, först 2 st och sen 3 till. Vid det laget hade jag sån panik så jag var tvungen att gå därifrån så Unik inte skulle känna av det. Så jag var inte där när dom räddade henne, det var nog bäst så.
Nån timme senare kommer mamma och pappa hem med henne, ingen skada alls, bara ömma tassar.
Vad blev det av det här då? 2 artiklar och 2 förstasidor på NSD så kan man nästan kalla henne kändis, bara hon inte börjar kräva oxfilé till middag... :P
