Sista Kiruna challenge och lite annat
Glöm inte att ladda pannlampan vänner, bara gör inte det. Ett av förra veckans träningspass kan sammanfattas som en skräckupplevelse. Hundarna var supertaggade och det var inte till någon fördel när spåren var katastrofala. Det hade blåst mycket vilket gjort så att det var höjdskillnader på säkert en halvmeter på vissa ställe där man fick försöka balansera släden så gått de gick. Sen blev det höga "berg" som man körde fast med släden i. Som tur var så var spåren bara sådär ca 200 meter.
Kör vidare och har kommit ca 5 km när pannlampan bara poff: och så är det becksvart. Pannlampan började helt enkelt leka discokulam, med ganska långa inervaller mellan den tändes igen innan den släcktes helt och hållet. Men tur i oturen var det väl att jag körde hemifrån gården. Vilket också innebär att pappa är med på skoter bakom eftersom den första biten är på bilväg.
Så han fick köra bakom mig så jag fick lite ljus iaf. Men ändå, 8 km så gott som blindo och då fick man verkligen förstå att det inte bara går att stå där utan man måste parera, gör man inte det så kör man ut i djupsnön och om man har otur får man handtaget i magen.
Men vi kom hem hela och rena.
Igår så var det den sista Kiruna challenge.Perfekta förhållanden med få minusgrader, soligt och bra spår. Till start kom jag med 3 hundar, Perkis i singelled, Power och Diezel bak. Dom sprang på bra, men det kändes som det var någonting som saknades. Hade ett tjorv vid en korsning. Samt ett tjorv precis innan mål när Perkis valde att springa vänster precis innan mållinjen. Han har gjort det på träning innan och jag har ingen aning om varför han börjat med det.
Min tid blev 20.50 så det är ju en bra tid, men den där bra känslan fanns inte där, och den är mycket viktigare än tider. Men vi får ta nya tag till nästa tävling, KSHK KM.
Foto: Anki Lindgren
