Slädpremiär
Äntligen, äntligen så fick jag stå på släden igen. Så fruktansvärt underbart.
Efter att igår åkt runt i skogarna vid oss och kollat spår och insett att det var fortfarande för lite snö för att köra där så kändes slädpremiären långt bort, men inte det.
Jag och pappa packade skoter, släde och vovvar och åkte ned till Oinakka för att köra på älven.
Termometern visade -17 så det var ganska kyligt men fortfarande så sjukt underbart. När vi kom till älven så låg det som en hinna av dimma på den som solen lyste på, det såg helt magiskt och vackert ut.
Det blev totalt 9,2 km. Hundarna var nog lika glada som jag när släden togs fram så dom jobbade på bra.
På vägen tillbaka så knakade isen ganska bra så Diezel och Unik blev lite rädd och drog lite dåligt. Power och Perkis tuffade på som inget hade hänt.
Det är verkligen det här man längtar efter hela sommaren och hösten. Känslan när man får stå där igen är obeskrivlig. Mina älskade guldhundar.
Nu är jag verkligen taggad över kommande säsong.
